Omsorgaren

Om sorgen i omsorgen

Klasshat i SvD?

En journalist på den liberala tidningen Svenska Dagbladet heter Anna Larsson och hon är förbannad. Hon tycker det är skit att överklassgrabbar som Alex Schulman och den ”stureplanskultur” som han representerar får hålla på som de vill. Hennes kritik utgår från att snubben lottat ut en avsugning till den som gissar vilken pool han badat i av tre möjliga. Avsugningen skulle frugan stå för. Bratsen på Stureplan är visserligen sämre på jämlikhet än vilken förortsgrabb i tonåren som helst men det är lite synd att själva grundanledningen till att vi hatar människor som Schulman inte näms. Visserligen är deras kvinnoförakt en stor anledningen men i första hand beror hatet på deras klasstillhörighet. Detta eftersom de, trots våldtäkter och misshandel, kan slira runt på röda mattan och posera för kameror som om inget hade hänt.

I vilket fall så blev stackars Alex jättearg på Anna! Ungefär på samma nivå som en 6-åring skulle svarat om ungen gått på chalmers säger han: ”Anna Larsson har ingen koll. Hade hon det skulle hon veta att jag vänder mig emot kvinnoförminskningen på Stureplan och att jag förlöjligar machomentaliteten varje dag i min blogg” till Svenskan.
På sin blogg så skriver han ett liknande svar fast med sämre kvalitet (folk läser ju hans blogg ändå så varför bry sig?).

Jag bara sitter och gottar mig åt att journalister på en högertidningen pucklar på överklassbloggare. En helt underbar start på min fredag!

Förresten så har jag en tävling åt er. Den som kan gissa i vilket område förskolegården jag åker sparkcykel på ligger vinner en avsugning, av Alex Schulman…

Planekonomen och Petter skriver om facket, Akuhujan om vänstern och utbildning, Slutstadium ställer krav och Syrran postar en video precis som jag. Vill ni veta mer om Argentinas filmutbud får ni läsa Vida Latinas inlägg.

Från arkivet: Arbetsläder till förskolan!

Tankar från lagret

Det är fantastiskt vad folk hittar på för att bli ekonomiskt oberoende. Vissa spelar på börsen (vilket verkar gå hand i hand med nyliberalt dumprat oavsett klasstillhörighet) andra stjäl koppartråd eller spelar nätpoker.
En arbetskamrat på lagret jobbar extra som affischuppsättare för Stockholms Stad, en annan jobbade övertid (ibland så länge som fem på morgonen till åtta/nio på kvällen!) för pengarnas skull. Hennes mamma, som jobbar på samma lager, skakade på huvudet när hon berättade det och sa; ”Det är pengarna som tvingar hos hit”.

Vi snackade ett längre tag och kom in på barnomsorgen, eftersom hon undrade hur det gick och om jag skulle söka till lärarhögskolan eller inte. Hon hade jobbat lite inom äldreomsorgen och även om hon inte trivdes så värst mycket så erkände hon att det var intressant att jobba med människor och inte maskindelar. Jag berättade hur jag ändrat uppfattning om hur barn tänker och resonerar sen jag började vicka som barnskötare efter gymnasiet. Det är verkligen sjukt hur smarta små ungar kan vara!

För 5-åringar har jag, på deras initiativ, talat om (ja ”om”, vi pratade med varandra inte ”vuxen-till-barn”) Linné, skillnaden mellan fattigadel/rikemansadel och mobbing. Och eftersom Mmise brukar skriva direkta citat från jobbet och Konsumbloggen bara går ut på det så kan jag lika gärna citera en av 5-åringarna från en speciellt intressant disskusion om skatt, kungen och att dela med sig.

Det hela började med att den lilla grabben såg fundersam ut och sen frågade mig lite blygt nyfiket hur kungen fick sina pengar. Då berättade jag att han fick lite av det som jag och alla som jobbar får i lön. Det lede till nya frågor och funderingar och vi talade om polis, brandkår och ”dagisfröknar” som får pengar via skatten på ett eller annat sätt. Sen blev det krångligare hans frågor och mina försök-till-pedagogiska-vuxensvar kom in på proggressiv beskattning. Då tog jag hjälp av den förträffliga sången ”Om du har ett äpple vill du dela det med mig”. Då trillade slanten ner och barnen utbrister: ”Om alla delade med sig [mer] så skulle Sverige vara ett rikt land”
Sen grävde vi i sandlådan.


Planekonomen bloggar om klasskampens nördar, Akuhujan om sjukskrivningar precis som jag förut, Petter forsätter på samma linje som hela Konflikt verkar vara inne på medan Slutstadium tycker att skolan ska tas tillbaka.

Det sjukskrivs för lite

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson tycker att vi som jobbar ”…har sjukskrivt av slentrian”.

”Det kan bli tvärstopp för sjukskrivningar av många människor som bränt ut sig i arbetet, sedan Socialstyrelsen och Försäkringskassan tagit fram strängare regler för hur läkarna ska bedöma oförmågan att arbeta.”
skriver Svenska Dagbladet i samma artikel som citatet ovan.

Jag är totalt oförstående, enligt min erfarenhet så skjukskriver vi oss för lite. Det är redan alldeles för många inom barnomsorgen som arbetar på gränsen till utbrändhet pga av stressen och den tunga arbetsbördan. Om inte möjligheten finns att sjukskriva sig tidigt när symtomen visar sig så riskerar det istället leda till att bubblan spricker och barnsomsorgen förlorar många samlade år av pedagogisk erfarenhet.
Det finns redan nu en självskapad arbetsmoral inom förskolan som säger att man går till jobbet även om man mår lite dåligt. Anledningen är givetvis att lönen är för låg och personalstyrkan för liten.

En arbetskamrat tog i veckan orden ur munnen på mig när vi snackade om vårt yrke. Hon sa att det enda som håller barnomsorgen flytande är pedagogernas intresse och offervilja inför sitt jobb (som jag berört tidigare). Vi tror på vårt arbete och klagar tyvärr inte särskilt ofta. Det leder givetvis till att Kommunal och Lärarförbundet ställer mesiga ”krav”, att kommunen kan se på oss med rådjursögon och förklara att det måste sparas in och att vi arbetar sjuka tills vi bränner ut oss.

Det är inte motivationen som är problemet, vi VILL vara på jobbet. Vi vill INTE sjukskriva oss.

Vi vill arbeta med det vi gör, men vi vill göra det med högre lön, med större personalstyrka och mer större resurser.

Så får man färre att bränna ut sig, att låta piskan vina tills vi faller ihop är ingen långsiktig, eller för den delen human (för just humnanism gillar väl både sossarna och borgarna?), lösning.

Mer: ”Så här länge får du vara sjukskriven”


Planekonomen skriver om djupa frågor, Slutstadium om rasismen i Norge och Petter om klassrörlighet. Syrran bloggar om fackfientlighet och Jordränta skriver ett mycket bra inlägg om utbrändhet. Ilse-Marie och Svensson bloggar om samma sak som jag. Läkarna dissar också förslaget i DN medan debatten tuffar vidare mellan liberaler och liberaler.

Äntligen tillbaka!

För första gången på flera veckor består inte min dag i att räkna minuter till nästa rast. Jag är tillbaka en vecka på den förskola jag jobbat på hela våren och det är härligt!
På tisdagen så började jag 12:30, men väl på jobbet så hade kollegorna upptäckt att jag behövdes mer resten av veckan. Så nu jobbar jag heltid veckan ut.

Det är uppenbart hur mycket det egna intresset till arbetsuppgifterna och en vänskap till sina arbetskamrater spelar roll när man arbetar. En barnskötare berättade under fikarasten i måndags om hennes andra jobb på ett äldreboende i en kommun söder om stan. Där snackade alla skit om varandra och skit i både rutiner och regler vilket försvårade arbetsuppgifter för alla andra efter dem. Min kollega sa rakt ut att hon var i desperat behov av att få fast anställning på vår arbetsplats för att inte tvingas gå tillbaka till den där ruttna stämningen och deppiga arbetsmiljön.

Jag led med henne, det jag har att falla tillbaka till om jag inte får vikariat på samma förskola är andra förskolor. Visst så byggs det inte upp någon närmare gemenskap mellan dagsvikarier och ordinarie (även om folk ofta är trevliga och intressanta att arbeta med) men åtminstonde blir man glad av ungarna.

Nästa vecka när jag kommer tillbaks till lagret så kommer majoriteten av alla unga sommarjobbarna jag känner ha slutat. Det kommer tynga ner mig lite. Men smart som jag är så har jag planerat i förväg och krävt en after-work på fredag där både ungdomar som redan slutat för sommaren och de som fortfarande jobbar kvar ska träffas över en öl. Mycket trevligt! Och på tal om öl så behövs inte alkohol för att jag ska klara arbetsveckan som på lagret (som jag skrivit tidigare).

Vid du läsa om nåt annat?
Svenson och Slutstadium dissar knasmedias bevakning av ”upploppen” i Angered, Planekonomen skriver de små inlärda sakerna som gör vardagen till ett helvete, Petter tycker att studentrabbat på SL-kortet är en bra grej men inte tillräckligt, Vida Latina och Red Metal reder ut begreppen och Syrran berättar hur man blir en lyckat bloggare.

Lagerstrejk och barnskötande

När man jobbar på lager är det mycket som inte fungerar. Maskiner krånglar,datorer krånglar, skrivare krånglar. Det mesta helt enkelt, och varje del behövs för att få produktionslinjen att fungera. Hos oss består problemet mest i att vi har ett nytt datasystem som inte alla kan riktigt ännu och inte riktigt fungerar som det ska.

En kompis som också jobbar på lager i söderort, fast inte samma jag som jag, råkade ut för totalhaveri i onsdags. Hela deras datasystem kraschade när de hade som stressigast och låg efter med en och en halv dags arbete. Deras chefer tycker att de ska fortsätta plocka ändå.

”Ni kan väl skriva på papperslappar vart ni plockat kartongerna och göra påfyllningar själva?”

Det blev ett blankt nej från lagerarbetarna; ”Det är inte det vi är här för å göra, vi väntar tills ni fixat skiten”. Svaret från cheferna var att felet inte gick att fixa samma dag. Då bestämmde sig min vän och hans arbetskamrater att inte jobba tills felet var åtgärdat. En halvtimme senare så hade systemet startats om och lagats.
Enkelt som en plätt. Jag önskar att alla våra fel samlades på hög sådär så vi kunde bli av skiten. Det är sååå irreterande när små små fel gör ens arbete mycket tyngre och krångligare.

Nåväl, nästa vecka går jag tillbaka till min förskola. Det ska bli så underbart och få träffa alla barnen och kollegorna igen. Trevligare arbetsuppgifter (ofta utomhus i solen), högre lön, lugnare tempo (nåja) och godare kaffe. Men veckan efter det är jag tillbaka på lagret ett tag tills hösten drar igång.

Jaonas i orten skriver om myten om de arbetsskygga, Petter skriver om lögner och utförsäljningen av vår gemensamma egendom, Slutstadium bloggar om folkpartister som ogillar öl och fotboll medan Akuhujan skriver om Zygmunt Bauman och hans tes om liknelsen mellan europas antisemitism och islamofobi.

Smutsiga Förskolor?

Läste i Metro idag om att över hälften av de Förskolor som miljöförvaltningen besökte tidigare i år hade brister i sin städning och städrutiner.

”De 22 förskolorna fick minst en anmärkning, oftast två eller tre. Vanligaste inspektörskritiken avsåg ostädade dolda ytor som fläktkåpor, taklampor och garderober. En stor andel hade också dammiga eller på annat sätt smutsiga lekrum. Tre förskolor hade heller inte rengjort toaletter och duschutrymmen på flera dagar. I en av de tre förskolorna med fuktskador fann inspektörerna en stark mögeldoft i duschutrymmet.”

Varför? Vad är det som är fel?
Lika enkelt som alltid. Städarna har för låg lön och för stressat schema för att hinna med, barnskötarna och förskolelärarna är för få och har inte tid att städa noggrant. Lönen är löjligt låg för pedagogerna också.
Klart barnen ska ha en ren och fräsch förskola. De är ju ändå där varje dag.
Vidare så bör karensdagen tas bort så föräldrar kan stanna hemma från jobbet om de är sjuka så inte deras barn tar med baciller och virus till personal och barn på förskolan.

Det är nu facket ska göra utspel om att det behövs större resurser, högre lön och mer personal för att göra det bättre inom barnsomsorgen. Den som lever får se…

Vill du läsa om nåt annat? Undertäcket tipsar om somläsning, Syrran är på semester men har ett bra inlägg om Iran och dödstraffet, Petter snackar om klassamhället och Trotten rapporterar senaste nytt från dårhuset på Wall street

Arbete och motivation

Att arbeta för att kunna supa och supa för att kunna arbeta?

Vissa har det, andra inte. De flesta lär det sig med tiden. Den disciplin och motivation som som behövs för att få sig själv att gå upp varje morgon och gå till jobbet. Det enklaste är att hitta något man gillar att jobba med, något du är intresserad av eller trivs med. Jag vet redan att jag vill jobba inom barnomsorg, skola eller annan ungdomsverksamhet. Men jag vet också att ett arbete kan aldrig vara roligt.
Du kan ha kul under arbetstiden, du kan till och med tycka om dina arbetsuppgfifter, men själva grejen, att du går dit bara för att få pengar till mat och till hyra, hatar man.
Jag har som sagt arbetat sen jag var sexton på samma lager varje sommar, och varje år så har jag haft ångest över att behöva gå upp så tidigt och pallra mig till lagret och det monotoma arbetet. Men med åren så har ångesten blivit mindre.

”Ah!” Säger liberalen, ”du har vuxit upp, börjat förstå hur samhället fungerar”
Åh, lilla vän! Du har rätt, på ett helt annat sätt än du tror. Ångesten har inte minskat lika mycket i takt med ålder som med mängden av alkohol jag häler i mig på helgerna.

”Vissa har det, andra inte. De flesta lär det sig med tiden. Den disciplin och motivation som som behövs för att få sig själv att gå upp varje morgon och gå till jobbet. ”.

Jag vet exakt vilken sorts motivation som skulle få mig att uthärda att stå framför automathissarna eller lättpacketeringen resten av arbetslivet. Alkohol. Gå upp, gå till jobbet, jobba jobba, äta lunch, fem dagar i veckan. På onsdagen har jag redan planer för fredagen och på fredagen går jag runt med ett dumt flin hela dagen. På lördag, söndag och måndag är jag bakfull i varierande grader.
”Alkoholism har sociala orsaker”, ja men det handlar inte i främst om taskig barndom utan om samhället i allmänhet. Klassamhället producerar utslagna människor på löpande band.

Jag är därför så otroligt lycklig att jag funnit en bransch där jag känner mig behövd, nyttig och omtyckt. Men å andra sidan, en god vän till mig som arbetar (till en ganska bra lön) med sin hobby har berättat att han inte längre tycker är roligt nu när det är arbete och inte en hobby längre.
Och oroa er inte, jag kommer inte supa ner mig, mina trevliga arbetskamrater (både sommarjobbare, de från bemaningsföretag och de ordinarie) är motivation nog för att arbeta på lagret på sommrarna.

Mllstrm skriver om hur patienter kan fördriva tiden, Planekonomen har reccenserat en bok han lånat av mig och Slutstadium åkte fast i en biljettrazzia. Petter fortsätter jiddra med den där salladsliberalen och Bloggaden drar en anekdot om sin tid som barnskötare

Krastavac

Det talas många språk på lagret. Svenska, finska, spanska, liberiska, gambiska Läs hela inlägget här »

Skillnader

Nu har jag jobbat på lagret i en vecka och jag saknar verkligen förskolan. Arbetskamraterna är minst lika trevliga här som där men lönen är lägre (om än förmånerna fler) och arbetet hur meningslöst tråkigt som helst.

Det är verkligen skillnad på att arbeta med små barn och att arbeta med små reservdelar.
En arbetskamrat som pluggar till lärare, också han sommarjobbare, sa att när man jobbar på förskola så är man nog trött i huvudet mer än man är trött i kroppen och tvärtom inom industrin. Det är lite svart på vitt men nästan så är det.
Efter att ha jobbat jour (man stannar kvar 1.5 timme efter jobbet) två dagar i rad så var jag helt slut.
Men jag har inte råd att tacka nej.
Arbetet på förskolan går visserligen på rutin, men arbetet är inte monotomt och man får sitta ner och dricka kaffe medans man arbetar. På lagret står vi upp och packar kartonger, bär kartonger och reservdelar hela tiden. Fingrarna flyger över tangentbordet till datorn, alltid samma knappar.

Jag saknar förskolan men det är skönt att vara tillbaka på lagret också. Jag har jobbat där varenda sommar sen jag fyllde sexton. De känner mig och jag känner dem och gemenskap är bästa medicinen mot ett tråkigt jobb…

(dessutom är automatkaffet på lagret äckligt som fan)

Sommarjobb

Lagom till att flyttat min blogg hit till WordPress så tog sommaren vid och min anställning på förskolan jag jobbat på nu senast gick ut. Men nu är jag tillbaka på mitt sommarjobb, ett lager för maskinreservdelar.

Mitt bloggande kommer nog trappas ner under sommaren. Men jag ska försöka lägga några poster ändå. I höst går jag antagligen tillbaka till vikarepoolen.