Omsorgaren

Om sorgen i omsorgen

Arkiv för Pedagogik

Skolstart

Nu har skolan startat och medan dagisbarnen lyckligt (nåja) springer in på gården hasar deras äldre syskon med tunga steg in in skolbyggnaderna. Visserligen får inte alla längre SL-kort så de måste gå till skolan. Tydligen så är det okej att straffa familjer som bor närmare (för i en stad som Stockholm kan 6 kilometer vara långt) med en extra avgift för min brorsa som precis började gymnasiet och får inte något kort längre.
Grundskolan vägg i vägg med min arbetsplats är fylld med ungar igen, men eftersom de flesta (tror jag) bor tillräcklit långt bort så får de nog SL-kort ändå, och det är tur för det är dyrt att köpa kort till hela familjen.
Nedskärningen slår hårdast på de som inte har mycket pengar och knuffar knappt till de med mycket. Vem i familjen Silfversched bryr sig om att deras son eller dotter får åka tunnelbana gratis eller inte? Några ynka hundralappar är inte mycket för dom. För oss andra, vanliga människor, kan däremot en extra utgift på hundra spänn i månaden göra mycket för ekonomin. Speciellt nu när det är så dyrt att börja skolan.

Men på bloggar bräker liberaler och idioter om att det är elevens ”egna ansvar” att ta sig till skolan och att missnöjet med de indragna SL-korten beror på ”lathet”. Den senare slänger till och med iväg en förklaring varför han är så sur på de lata giriga eleverna.

”Det är min vän som arbetar som undersköterska som sliter långa dagar för att betala ditt kort med sitt anletes svett.”

Ja, Fredrik. Med hjälp av proggressiv beskattning så hjälps vi alla åt att hålla välfärden igång. Eleverna får SL-kort och skolböcker så att de själva kan gå klart sina grundskoleutbildningar och jobba vidare och i sin tur betala skatt så att, låt säga, din vän som arbetar som undersköterska och jag som barnskötare kan få våra löner. Jag säger inte att systemet är perfekt (bort med matmomsen!), men det är bra mycket bättre än ett rent avgiftssamhälle.
Och självklart tycker jag att ALLA ska få grattis SL-kort. Nolltaxa kallas det och det betyder att vi betalar allt via skatten. På så sätt så blir det de rika som får betala mest, och de har ju nog med pengar nu när de fått både avdrag för pigan, slopad förmögenhetsskatt och gu vet vad mer.

Jag tror din kompis inom omsorgen är ganska överrens med mig om att vi vill ha en gemensam välfärd präglad av solidaritet och rättvisa, och eleverna är ska vara med i den gemenskapen precis som studenter, barnskötare, lagerarbetare, undersköterskor och alla andra.

Vidare så läste jag för ett tag sen att regeringen vill lägga skolstarten tidigare. Ska sexåringar betygsättas nu? För det var väl betyg från första klass som gällde? Johan Lindahl är en annan som är förbannad på förslaget. Vad är grejen med regeringens skolpolitik egentligen? Låt barn vara barn men uppmuntra dem till att utforska och lära. Att trycka ner dem bakom en bänk och sätta dumstrut på dom som inte kan rabbla glosor har vi redan prövat, det funkade inte så bra så då började vi använda pedagogik. Undrar om nån av de högavlönade politkerna hört talas om nåt sånt förut?


Läs mer: På Konsumbloggen berättar Kajsa om en tokig kund, Pelle dissar Bo Rothstein (herregud vilket namn!), Skolfröken har märkt att hon börjat jobba och Petter skriver om arbetsmiljö.

Girlie Glace

2007-mar-29

Jag gillar som så många andra som får battla med jämlikheten varje dag (lära killarna omtanke och samarbete och lära tjejerna att ta för sig och våga själv t.ex.) verkligen inte produkter som konserverar könsrollerna.

Men följande disskusion mellan två 5-åriga pojkar och mig idag på väg till parken är verkligen ett klockrent inslag i debatten.

Pojke1: Har du ätit den där glassen? Den dom säger i utlandet smakar äckligt?
Den är rosa med en stjärna och en knopp så här längst upp? (barnet visar)
Jag: Har du ätit den?
Pojke2: Får man glitter med i den?
Pojke1: Ja?
Pojke2: Den har jag ätit!
Jag: Var den god?
Pojke2: Ja, och så fick man glitter till! Min storasyster la det i min hand så här (han visar) och så blåste hon så det regnade glitter överallt.
Jag: Fastnade glittret på handen?
Pojke2: Nej, men det var jätte fint när hon blåste (han visar igen hur hon gjorde)
Jag: Ja glitter är fint, vi kan pyssla med det sen efter lunchen om ni vill
Pojkarna i kör: Jaaa!
Pojke1: Vi kan göra påskkycklingar och påskharar
Jag: Ja, eller vad som helst. Glitter kan man göra mycket av.

Ett intressant tillägg är att pojke1 faktiskt talar mer eller mindre flytande engelska och därför bör veta vad ”Girle” betyder. Att detta inte är något problem tror jag inte tyder på någon ”bög-gen” eller nåt annat tokeri som biologisterna jiddrar om. Snarare så kommer nästa generation vara ännu mer jämlik än den som nu gör sig beredd att slåss för sin plats i samhället.

Men än i det långt att gå. På min förskola har 9 av 10 tjejer har 90% rosa/röda kläder på sig medan 10 av 11 killar alla har mörka färger i svart, blått, grönt och grått. En kille har rosa vantar (som han ärvt av sina äldre systrar).
Suck!

Hopp eller förfall?

2007-mar-24

Jag vet inte om jag ska glädjas för nytänket och framtidstron i projektet med mobila förskolor eller om jag ska förfäras och förbanna frånvaron av sattsning på permanenta, och stillastående, förskolor med med svängrum.

Men jag kan i alla fall konstatera att barn i överlag gillar att åka buss, vara utomhus och göra utflykter så det kan nog bli lovande. Landets pedagoger riktar blickarna mot Vårberg…

För övrigt så anser jag att politiker utan verklighetsuppfattning som Kristina Axén Olin som tycker det är soft att skära ner och ”banta” våra jobb bör sättas på ett mobilt ”politikerdagis” förlagt i en buss som åker runt stan på olika utflykter. Då skulle kanske de få se staden de annars bara ser från toppen av stadshuset. Kanske Kristina skulle förstå att det inte är så soft att få sparken från sin anställning inom det kommunala i Stockholm och sen få den (sänkta) a-kassan indragen om man inte flyttar till det statliga (jo just malmbrytningen släpper de inte, men annars är inte mycket heligt) LKAB:s gruvor i Kiruna eller ett Callcenter i Lund för att kunna få slita ihjäl sig där istället.

Angående personalbrist

2007-feb-26

Jag har tidigare lovat mig själv att aldrig bli en sån bloggare som sitter och proffstycker om saker som det skrivs om i tidningar, sägs på teve och vad politikerna jiddrar om. Trots det så kunde jag inte hålla mig från att ta hem tidningen efter jobbet idag. I tidningen Metros pappersupplaga stod det nämligen om att en liten unge skadat sitt öga när hon och andra barn lämnades utan uppsikt i ett rum.
Olyckan inträffar och en bandspelare som stått på en bokhylla faller ner och träffar barnet så illa att hennes tårkanal och ögonlock slits sönder. Hemskt!

Hur kunde detta hända?
Jo, vid tillfället fanns bara 2 pedagoger tillgängliga och de hade därför inte möjlighet att hålla koll på alla barn samtidigt. Jag citerar artikeln:

”Barngrupperna på förskolor har vuxit och taket för antal barn per anställd har tagits bort [min kursivering].
– De allra flesta barngrupperna är för stora för att personalen ska hinna med och räcka till, säger Christina Bondelid, ombudsman på Kommunal.”

Den pedagogiska utopin är 4 barn per vuxen. Lokalt uppsatta mål satsar på att ha 5 barn per vuxen. I den bistra verkligheten rör det sig snarare om 6 eller 7 barn per vuxen.
I en faktaruta bredvid artikeln står det så här:

”Finns inga regler
Idag finns inga regler för
barntätheten på förskolorna.
Skolverket rekommenderar
dock färre än 15 barn
på minst tre lärare. För små-
barnsgrupper rekomende-
rar Skolverket ännu mindre
grupper och fler lärare.
Källa: Skolverket”

Efter lite snabb huvudräkning så kan jag konstatera att min avdelning mer eller mindre följer Skolverkets rekommendation. Jag kan dock tillägga att en av oss ofta är upptagen med administrativt arbete, jag arbetar bara halvtid och så ska vi dessutom inte bara ha tid med att passa barn. Det gäller att ge dem en möjligheter till att uppleva och lära sig något också. Då räcker det inte att vara nog med personal för att kunna hålla uppsikt över alla ungar. Någon måste kunna gå iväg med några stycken, en annan måste dokumentera något och ytterligare än måste givetvis få sin väl förtjänta rast.

Men varför finns det så få pedagoger då?
Antagligen för att lönen är låg, arbetsmiljön stressande och kommunen och stadsdelsförvaltningen snåla. Finns det varken motivation att arbeta som förskolepedagog eller vilja från arbetsgivare att anställda nog med personal så kan det bara gå på ett sätt.
Åt helvete.