Omsorgaren

Om sorgen i omsorgen

Arkiv för Mamma

Diss av vårdnadsbidraget

Jag har nöjet att presentera en gästkrönika som lägger fram argument mot förslaget om vårdnadsbidrag skriven av Blackstar. Enligt henne själv är det bara ett första utkast på alla argument mot förslaget, men texten var så bra så jag frågade om jag fick publicera den här, och det fick jag.
Det verkar visserligen som att det dröjer lite innan idiotin blir verklighet (som vissa är jättesura för) men det är viktigt att uppmärksamma det redan nu, även om inte så många kommuner nappat på idén.

Vårnadsbidraget

Varför det är dåligt för kvinnor

Det är en vansinnigt olönsam affär att göra ett så omfattande arbete som att ta hand om barn för futtiga 3000 i månaden. Det är för de allra flesta en absolut omöjlighet att klara sig på de pengarna, vilket innebär att den som tar vårdnadsbidrag antingen blir

– Beroende av socialbidrag
– Fattig
– Ekonomiskt beroende av sin man

Förlusten kommer visa sig hela livet, eftersom man även förlorar pension. Och kvinnors pension ser redan utan vårdnadsbidraget riktigt risig ut. Vad får man för a-kassa om man inte hittar något jobb efter vårdnadsbidragstiden? Ingen vet men vi kan ju gissa. Maximalt 80% av 3000. Före skatt.

Vad händer om man blir sjuk när man har vårdnadsbidrag? Betalar Alliansen en vikarie då? Vad händer om man arbetsskadar sig?
Hur var det nu med Alliansens paroll: “Det ska löna sig att arbeta!” J

Varför är det dåligt för alla kvinnor?

För att plötsligt framstår skitlönerna i Kommunal, Handels och hotell och restaurangs avtal som skyhöga i jämförelse. För att ju fler som har sina barn hemma, desto färre dagisplatser, desto mindre möjligheter för kvinnor att förvärvsarbeta. Försskolelärare och barnskötare kommer bli arbetslösa. För att det är ett problem att kvinnors liv är så sjukt stressiga: vi är sjukskrivna i mycket högre grad än män är. Vi arbetar i snitt 27 timmar i veckan i hemmet, oavlönat, och produktionstakten i arbetslivet har höjts med 87% de senaste X åren. För att komma till rätta med detta behöver vi kämpa tillsammans för 6 timmars arbetsdag och en dräglig arbetssituation. Vi behöver inte gå hemma var för sig och va barnskötare, mattant, städerska och undersköterska på samma gång 24/7 för 3000.
Arbetsköpare argumenterar att det är riskabelt att anställa kvinnor eftersom de kan komma att vara föräldralediga. Hur riskabelt är det då inte att anställa någon som kommer va hemma med vårdnadsbidrag? Föräldraledigheten är 13 månader, vårdnadsbidraget kan du ha i fem år. Det finns en överhängande risk att kvinnor kommer diskrimineras ännu mer på arbetsmarknaden.

Varför är det dåligt för barn?

För att resurserna behövs i förskolan. Barngrupperna har ökat i storlek drastiskt, och antalet platser räcker inte till för alla barn. Stoppa vårdnadsbidragspengarna i fickorna på dagis och fritids! Antalet barn per personal måste minska. Dessutom behöver utbildningen i genuspedagogik som alliansen stängt, öppnas igen. Varje förskola behöver en genuspedagog! Och naturligtvis måste det finnas en dagisplats för varje barn.

Antagligen kommer främst kvinnor i rika familjer kunna vara hemma med vårdnadsbidrag. På så sätt omfördelas samhällets resurser, från dagis som i alliansens Sverige kommer befolkas av arbetarbarn, till de nya hemmafruarnas barn.

Dagis och fritids är bra för barn. Eller skulle kunna vara det, om personalen inte höll på att duka under. Det är inga förvaringsplatser, utan ställen dör pedagogisk verksamhet bedrivs, där man kan träffa polare och lära sig ett socialt samspel. Att isolera sina barn från detta är inte juste.

Varför är det dåligt för alla arbetare

Alliansen driver en arbetarfientlig politik, under täckmantel att det kommer skapa fler jobb. Om en massa kvinnor nappar på vårdnadsbidraget, kommer arbetslöshetssiffrorna se snyggare ut, och högern kommer hävda att det är den härliga effekt som de visste att sänkt a-kassa osv skulle ha.

/ Blackstar


Läs mer: Konsumbloggen skriver om hypokondri och Slutstadium om allt möjligt

Möte med morsan

2007-feb-20

I måndags så mötte jag mamma på tåget på väg till jobbet. Hon började också 9 och samtalet kom givetvis in på vårt arbete då hon också jobbar på förskola, som jag nämt tidigare.
Jag berättade om vad Lärarförbundet i min stadsdel meddelat till vår chef och hur lacka folk var. Hon visste inte vad LF kommit fram till med hennes arbetsgivare. Hon berättade att av 10 anställda (varav 6 förskolelärare) så var endast 3 fackanslutna. De övriga var oorganiserade, åtminstonde vad hon trodde, barnskötere.

Jag tyckte det var tråkigt, och sa det också. Men vi var någolunda överrens om att det inte var så konstigt med ett fack för förskolelärare som inte sysslar med fackliga frågor och ett fack för barnskötare som bara låtsas syssla med fackligt arbete men sen när det kommer till kritan endast lyckas med att misslyckats totalt. Den senaste stora kommunalstrejken var ju ett skämt. (Fram med stora biffiga blockadvakter som inte släpper fram en enda jävla strejkbrytare i framtiden!)

För det första borde alla vi som jobbar på Förskolan vara organiserade i samma förbund och för det andra så bör det facket syssla med fackliga frågor och inte partipolitiskt jidder som Lärarförbundet älskar.

På vår korta resa tillsammans så han vi komma in på situationen inom omsorgen i Kanada och resten av nordamerika. Min mamma och pappa emmigrerade nämligen till Kanada åren innan jag föddes. Detta för att min far blev erbjuden ett bättre jobb där.
”De svenskar jag mötte inom ”Swedish Women Education Association” (SWEA alltså, herregud!) var främst hockeyfruar och fick inte arbete då de inte hade emmigrerat.
Mamma jobbade dock som volontär på ett ”kindergarten” några timmar om dagen. En stor del av den amerikanska och kanadensiska barnomsorgen var då, under början av 80-talet, och jag och morsan vetterligen är det fortfarande, uppbyggd av att hemmafruar friviligt passar andras ungar gratis(!) då och då.
Detta fenomen kan varken jag eller mamma förklara ordentligt. Antagligen beror det på att arbetarrörelsen krossades fullständigt i nordamerika på 30-talet. Men det är bara en teori, kanske är det kulturellt betingar eller har mer med kvinnorörelsen att göra. Eller frånvaron av klassperspektiv inom feminismen kanske.

I vilket fall så blev morsan tillfrågad om hon kunde jobba mer och oftare på sitt ”kindergarten”. Hon vägrade och krävde i så fall betalt. Det fick hon. Själv berättar hon att hon inte förstod hur det gick till eller vilken sorts anställning hon egentligen tog, men i vilket så jobbade hon bara lite mer än tidigare men fick i varje fall betalt för skiten.

Jag har hört historierna från Kanada många gånger, och just denna gång så nämdes aldrig trisstessen med av att bara gå hemma utan att göra något, men jag kan dra ett citat från en annan episod ändå som avslut. Mamma ställer frågan; ”Men vad gör du på dagarna? Blir det aldrig långtråkigt?” till en svensk hemmafru bosatt i samma förort till Toronto. Hon får svaret; ”Åh, en massa saker, jag ser på såpor till exempel! Jag har lärt mig mycket engelska tack vare dem”.
Jag är mycket stolt över att den enda såpa min mor följt, mig vetterligen, efter min födsel är Rederiet.

Utan denna stolta arbetskår av tuffa, för det mesta, kvinnor vars passion för morgondagens vuxna generation ihärdiga och osjälviska arbete skulle hela vårt samhälle hänge på en skör tråd. I Sverige ger de oss åtminstonde lön. I andra länder, som kanada och USA, förlitar de sig på könsrollsrelaterade traditioner och myter.

De vet inte vilka de jiddrar med…

Otacksamhetens karriär

2007-feb-03

Det första min mor sa till mig när jag i telefon berättade att jag funderade att läsa till förskolelärare var ”Nej! Det är inte en bra idé”.
Jag hade precis hoppat av lärarutbildningen efter att ha bränt ut mig och hade allvarligt ifrågasatt om det verkligen var gymnasieungdomar jag ville jobba med. Min mamma är själv förskolelärare. Hon gick linjen ”Barn och Omsorg”, eller vad den nu kallades, på flickskolan i en mindre stad i Mälardalen för att senare vidareutbilda sig.

Först blev jag arg. Vadå ingen bra idé? Jag är väl kapabel att själv göra mina egna val! Jag tyckte att hon spottade sig själv och sina kollegor i ansiktet när hon i flera minuter förklarade att hennes yrke var ett mycket dåligt sådant och att jag borde göra något annat.
Efter vårt samtal så tänkte jag efter, jag var inte arg särskilt länge, för även om jag fortfarande var ledsen över att hon inte kände mer stolthet över sin roll som förskolelärare så började jag förstå vad hon menade.

Att utbilda sig till förskolelärare ÄR ett dåligt val. Du offrar din fritid och ditt yrkesliv till att, i samhällets namn, ta hand om och fostra ständigt nya generationer av skattebetalande medborgare och vad får du tillbaka? Låg lön, långa arbetstider, ryggont och ingen cred whatsoever från den samhällsmassa du både bytt blöja på, tröstat och skött om medan deras föräldrar arbetat för fullt med att få mat på bordet där hemma också.
Jag förstår nu varför min mamma inte vill att jag ska gå samma väg som henne. Det är därför att hon inte önskar samma olycka och otacksamhet för mig som för henne.

Men nöden har ingen lag. Jag behövde en inkomst och jag ville inte fastna i ett ständigt förlängande vikariat på mitt sommarjobb på lagret som en handfull av mina arbetskamrater från sommarjobbet. Jag vill arbeta med något jag såg som meningsfullt, något jag hade positiva erfarenheter ifrån. Jag blev anställd i en vikariepool som outbildad barnskötare och jag antar att det är det den här bloggen kommer att handla om.