Omsorgaren

Om sorgen i omsorgen

Arkiv för Jämlikhet

Våld

Jag har blivit ombedd att skriva en krönika om våld i tidningen Direkt Aktion.
Nu kanske ni tänker att jag kommer skriva om barnmisshandel, tjallare eller värdetransportrån. Men ni har fel.
Det kommer inte ens bli en artikel om polisvåld eller USA:s senaste krig och annat som socialister brukar kläcka ut sig när våld tas upp.

Nä, redaktion har förklarat sitt temanummer mycket noggrant. De vill problematisera våldsbegreppet och inte kasta ut sig liberala eller vänsteristiska floskler. Mycket intressant verkar det och jag är glad över att få vara med. Var så säkra på att jag kommer skriva utifrån en barnskötares perspektiv, som alltid.

Vidare så har jag och en kompis skrattat åt att några joppar till forskare ”bevisat” att tjejer gillar rosa och killar blått. Jaha? Det visste vi ju redan, men artikeln får det att låta som att det finns genetiska orsaker, utan att säga det. För är det verkligen så konstigt att tjejer gillar rosa och killar blått? Som barnskötare så kan jag lätt säga att; nej, såklart inte. De tvingas ju ner i kläder och får leksaker tryckta i händerna med just dom färgerna redan när de är 1 år (om inte tidigare). Jag har själv gjort en lika seriös undersökning. Visserligen så frågade forskarna hela 171(!) personer medan jag bara utgick från ungarna på gården en morgon, men ni fattar grejen.

Hur som helst så är jag sugen på att problematisera våldsbegreppet i enrum med de här forskarna och idioterna på tidningarna som slänger upp det som värsta scoopet.

I väntan på min krönika så får ni lite våldspop.


Dom här bloggarna har tvingat mig att länka till dom under vapenhot: Petter, som gräver vidare bland det sverigedemokratfientliga våldets begravda hundar precis som Svensson, Planekonomen om hur stolt han är för alla som slagits före honom, Jordränta gör en lista över favoritsamhällena och Slutstadium har klippt hippehåret kortare medan Mia har skadat sig. Konsumbloggen fortsätter att leverera klockrena citat från butiken och får mig att vilja komma ihåg alla bra saker som ungarna sagt.

Diss av vårdnadsbidraget

Jag har nöjet att presentera en gästkrönika som lägger fram argument mot förslaget om vårdnadsbidrag skriven av Blackstar. Enligt henne själv är det bara ett första utkast på alla argument mot förslaget, men texten var så bra så jag frågade om jag fick publicera den här, och det fick jag.
Det verkar visserligen som att det dröjer lite innan idiotin blir verklighet (som vissa är jättesura för) men det är viktigt att uppmärksamma det redan nu, även om inte så många kommuner nappat på idén.

Vårnadsbidraget

Varför det är dåligt för kvinnor

Det är en vansinnigt olönsam affär att göra ett så omfattande arbete som att ta hand om barn för futtiga 3000 i månaden. Det är för de allra flesta en absolut omöjlighet att klara sig på de pengarna, vilket innebär att den som tar vårdnadsbidrag antingen blir

– Beroende av socialbidrag
– Fattig
– Ekonomiskt beroende av sin man

Förlusten kommer visa sig hela livet, eftersom man även förlorar pension. Och kvinnors pension ser redan utan vårdnadsbidraget riktigt risig ut. Vad får man för a-kassa om man inte hittar något jobb efter vårdnadsbidragstiden? Ingen vet men vi kan ju gissa. Maximalt 80% av 3000. Före skatt.

Vad händer om man blir sjuk när man har vårdnadsbidrag? Betalar Alliansen en vikarie då? Vad händer om man arbetsskadar sig?
Hur var det nu med Alliansens paroll: “Det ska löna sig att arbeta!” J

Varför är det dåligt för alla kvinnor?

För att plötsligt framstår skitlönerna i Kommunal, Handels och hotell och restaurangs avtal som skyhöga i jämförelse. För att ju fler som har sina barn hemma, desto färre dagisplatser, desto mindre möjligheter för kvinnor att förvärvsarbeta. Försskolelärare och barnskötare kommer bli arbetslösa. För att det är ett problem att kvinnors liv är så sjukt stressiga: vi är sjukskrivna i mycket högre grad än män är. Vi arbetar i snitt 27 timmar i veckan i hemmet, oavlönat, och produktionstakten i arbetslivet har höjts med 87% de senaste X åren. För att komma till rätta med detta behöver vi kämpa tillsammans för 6 timmars arbetsdag och en dräglig arbetssituation. Vi behöver inte gå hemma var för sig och va barnskötare, mattant, städerska och undersköterska på samma gång 24/7 för 3000.
Arbetsköpare argumenterar att det är riskabelt att anställa kvinnor eftersom de kan komma att vara föräldralediga. Hur riskabelt är det då inte att anställa någon som kommer va hemma med vårdnadsbidrag? Föräldraledigheten är 13 månader, vårdnadsbidraget kan du ha i fem år. Det finns en överhängande risk att kvinnor kommer diskrimineras ännu mer på arbetsmarknaden.

Varför är det dåligt för barn?

För att resurserna behövs i förskolan. Barngrupperna har ökat i storlek drastiskt, och antalet platser räcker inte till för alla barn. Stoppa vårdnadsbidragspengarna i fickorna på dagis och fritids! Antalet barn per personal måste minska. Dessutom behöver utbildningen i genuspedagogik som alliansen stängt, öppnas igen. Varje förskola behöver en genuspedagog! Och naturligtvis måste det finnas en dagisplats för varje barn.

Antagligen kommer främst kvinnor i rika familjer kunna vara hemma med vårdnadsbidrag. På så sätt omfördelas samhällets resurser, från dagis som i alliansens Sverige kommer befolkas av arbetarbarn, till de nya hemmafruarnas barn.

Dagis och fritids är bra för barn. Eller skulle kunna vara det, om personalen inte höll på att duka under. Det är inga förvaringsplatser, utan ställen dör pedagogisk verksamhet bedrivs, där man kan träffa polare och lära sig ett socialt samspel. Att isolera sina barn från detta är inte juste.

Varför är det dåligt för alla arbetare

Alliansen driver en arbetarfientlig politik, under täckmantel att det kommer skapa fler jobb. Om en massa kvinnor nappar på vårdnadsbidraget, kommer arbetslöshetssiffrorna se snyggare ut, och högern kommer hävda att det är den härliga effekt som de visste att sänkt a-kassa osv skulle ha.

/ Blackstar


Läs mer: Konsumbloggen skriver om hypokondri och Slutstadium om allt möjligt

Girlie Glace

2007-mar-29

Jag gillar som så många andra som får battla med jämlikheten varje dag (lära killarna omtanke och samarbete och lära tjejerna att ta för sig och våga själv t.ex.) verkligen inte produkter som konserverar könsrollerna.

Men följande disskusion mellan två 5-åriga pojkar och mig idag på väg till parken är verkligen ett klockrent inslag i debatten.

Pojke1: Har du ätit den där glassen? Den dom säger i utlandet smakar äckligt?
Den är rosa med en stjärna och en knopp så här längst upp? (barnet visar)
Jag: Har du ätit den?
Pojke2: Får man glitter med i den?
Pojke1: Ja?
Pojke2: Den har jag ätit!
Jag: Var den god?
Pojke2: Ja, och så fick man glitter till! Min storasyster la det i min hand så här (han visar) och så blåste hon så det regnade glitter överallt.
Jag: Fastnade glittret på handen?
Pojke2: Nej, men det var jätte fint när hon blåste (han visar igen hur hon gjorde)
Jag: Ja glitter är fint, vi kan pyssla med det sen efter lunchen om ni vill
Pojkarna i kör: Jaaa!
Pojke1: Vi kan göra påskkycklingar och påskharar
Jag: Ja, eller vad som helst. Glitter kan man göra mycket av.

Ett intressant tillägg är att pojke1 faktiskt talar mer eller mindre flytande engelska och därför bör veta vad ”Girle” betyder. Att detta inte är något problem tror jag inte tyder på någon ”bög-gen” eller nåt annat tokeri som biologisterna jiddrar om. Snarare så kommer nästa generation vara ännu mer jämlik än den som nu gör sig beredd att slåss för sin plats i samhället.

Men än i det långt att gå. På min förskola har 9 av 10 tjejer har 90% rosa/röda kläder på sig medan 10 av 11 killar alla har mörka färger i svart, blått, grönt och grått. En kille har rosa vantar (som han ärvt av sina äldre systrar).
Suck!

Möte med morsan

2007-feb-20

I måndags så mötte jag mamma på tåget på väg till jobbet. Hon började också 9 och samtalet kom givetvis in på vårt arbete då hon också jobbar på förskola, som jag nämt tidigare.
Jag berättade om vad Lärarförbundet i min stadsdel meddelat till vår chef och hur lacka folk var. Hon visste inte vad LF kommit fram till med hennes arbetsgivare. Hon berättade att av 10 anställda (varav 6 förskolelärare) så var endast 3 fackanslutna. De övriga var oorganiserade, åtminstonde vad hon trodde, barnskötere.

Jag tyckte det var tråkigt, och sa det också. Men vi var någolunda överrens om att det inte var så konstigt med ett fack för förskolelärare som inte sysslar med fackliga frågor och ett fack för barnskötare som bara låtsas syssla med fackligt arbete men sen när det kommer till kritan endast lyckas med att misslyckats totalt. Den senaste stora kommunalstrejken var ju ett skämt. (Fram med stora biffiga blockadvakter som inte släpper fram en enda jävla strejkbrytare i framtiden!)

För det första borde alla vi som jobbar på Förskolan vara organiserade i samma förbund och för det andra så bör det facket syssla med fackliga frågor och inte partipolitiskt jidder som Lärarförbundet älskar.

På vår korta resa tillsammans så han vi komma in på situationen inom omsorgen i Kanada och resten av nordamerika. Min mamma och pappa emmigrerade nämligen till Kanada åren innan jag föddes. Detta för att min far blev erbjuden ett bättre jobb där.
”De svenskar jag mötte inom ”Swedish Women Education Association” (SWEA alltså, herregud!) var främst hockeyfruar och fick inte arbete då de inte hade emmigrerat.
Mamma jobbade dock som volontär på ett ”kindergarten” några timmar om dagen. En stor del av den amerikanska och kanadensiska barnomsorgen var då, under början av 80-talet, och jag och morsan vetterligen är det fortfarande, uppbyggd av att hemmafruar friviligt passar andras ungar gratis(!) då och då.
Detta fenomen kan varken jag eller mamma förklara ordentligt. Antagligen beror det på att arbetarrörelsen krossades fullständigt i nordamerika på 30-talet. Men det är bara en teori, kanske är det kulturellt betingar eller har mer med kvinnorörelsen att göra. Eller frånvaron av klassperspektiv inom feminismen kanske.

I vilket fall så blev morsan tillfrågad om hon kunde jobba mer och oftare på sitt ”kindergarten”. Hon vägrade och krävde i så fall betalt. Det fick hon. Själv berättar hon att hon inte förstod hur det gick till eller vilken sorts anställning hon egentligen tog, men i vilket så jobbade hon bara lite mer än tidigare men fick i varje fall betalt för skiten.

Jag har hört historierna från Kanada många gånger, och just denna gång så nämdes aldrig trisstessen med av att bara gå hemma utan att göra något, men jag kan dra ett citat från en annan episod ändå som avslut. Mamma ställer frågan; ”Men vad gör du på dagarna? Blir det aldrig långtråkigt?” till en svensk hemmafru bosatt i samma förort till Toronto. Hon får svaret; ”Åh, en massa saker, jag ser på såpor till exempel! Jag har lärt mig mycket engelska tack vare dem”.
Jag är mycket stolt över att den enda såpa min mor följt, mig vetterligen, efter min födsel är Rederiet.

Utan denna stolta arbetskår av tuffa, för det mesta, kvinnor vars passion för morgondagens vuxna generation ihärdiga och osjälviska arbete skulle hela vårt samhälle hänge på en skör tråd. I Sverige ger de oss åtminstonde lön. I andra länder, som kanada och USA, förlitar de sig på könsrollsrelaterade traditioner och myter.

De vet inte vilka de jiddrar med…