Omsorgaren

Om sorgen i omsorgen

Arbetarungdomar slår tillbaka!

Ung, fattig och förtryckt
I vårt samhälle ställs ofta ungdomar upp som ett ideal för hur alla ska vara. Det finns en sorts mystisk bild av hur ungdomar är och ska vara, i långt mycket högre grad än för någon annan åldersgrupp (möjligtvis kan pensionärer komma i närheten). Vi som är unga träffar på den överallt, på TV såväl som hemma vid matbordet. Den har effekter på hur ungdomar framställs och behandlas överallt, och därmed är den otroligt viktig för våra liv.

Den här uppfattningen om hur ungdomar ska vara är mycket lik olika sorters förtryck. Det finns det en tydlig förutbestämd bild av ”kvinnan” som inverkar på kvinnors liv. Det finns en uppfattning om ”invandraren” som påverkar de med utländsk bakgrund. På samma sätt finns det också en uppfattning om hur hela gruppen unga ska vara som påverkar ungas liv. På samma sätt blir vi en speciell, åsidosatt grupp; vi marginaliseras, stängs ute från delar av samhället, görs till en speciell grupp med speciella särintressen och förtrycks.

När vi unga framställs i media betonas vår brist på erfarenhet och vår underordnade ställning. Vi framställs som barn helt enkelt, snälla och evigt lydiga i vetskapen om att alla vill oss väl. Vi framstår som några som inte tar utan får. När vi bryter mot dessa uppföranderegler så framställs vi som trotsiga småbarn, och det anses vara en rimlig kritik av unga som inte ens behöver motiveras. Vår livssituation är tydligen ingenting som behöver behandlas, för när man är ung hör det tydligen till ”att ha det lite tufft med ekonomin”.

Varför?
Vi har haft upproriska unga i evigheter? Varför händer inget? Jag tror att det finns anledningar till varför denna, och för all del all sorts marginalisering, tillåts fortsätta. Det handlar om att den lönar sig, och därmed om att de ekonomiska anledningarna till att det fortsätter finns kvar.

Följderna av synen på unga är att rättfärdiga att vi hamnar på platser i samhället med lite inflytande och dålig trygghet. Vi sätts i en situation där vi är beroende av våra föräldrars inkomst, av slitsamma ungdomsjobb, bidrag, arbetslöshetsersättning och ungdomssatsningar. Allt följer av och bekräftar fördomarna om hur unga ska bete sig och hur våra liv ska se ut.

Vi gör en stor del av de tunga, tråkiga jobben utan inflytande och lämnar därmed ett ovärderligt bidrag till ekonomin utan att få mycket tillbaka. Allt det här gäller förstås inte de få som är födda i rika familjer. Genom en fientlig politik tvingas vi in i osäkra anställningar och måste ständigt hålla oss på vakt för att inte förlora jobbet och bli arbetslösa. Genom att vi arbetar i många kortvariga anställningar har vi svårt att organisera oss och hävda gemensamma krav. Vi ställs i en situation där vi är tvingade till en osäker tillvaro, och har som omyndigförklarade och splittrade svårt att hävda vår rätt i media, mot chefen och mot äldre generationer. Vad blir följden av detta? Frustration, depression, våld och politik! Att vi slår tillbaka, först splittrat men sedan kollektivt!

Arbetarungdomar slår tillbaka!
Idag håller det på att bildas flera nya grupper av underordnade människor som ska göra slavjobben i vårt samhälle. Det handlar specifikt om fattiga papperslösa, invandrare, kvinnor och unga som ska arbeta osäkert i det som håller på att bli en ny klass som redan har ett namn: prekariatet (efter prekär som betyder osäker). Vi unga arbetare är en del av prekariatet på grund av vår osäkra situation, många kommer fortsätta i osäkra anställningar och det är på grund av det som vi nu ser ökad organisering i nya politiska former som bättre motsvarar de nya villkoren som vi har.

När vi som politiskt förbund ska diskutera ungas människors livsvillkor måste vi försöka sprida våra åsikter i ett diskussionsklimat som intensivt arbetar mot unga arbetare. Våra meningsmotståndare, som tjänar på vårt slavarbete och vår marginalisering, drar fördel av synen på unga för att framställa oss som att vi bara företräder ungdomar som vill roffa åt sig, eller helt enkelt som omogna. De flesta, även av de unga, går med på den här fördomsfulla synen på unga vilket självklart gör det svårare att förändra något.

Det är i kapitalismens intresse att vi ska fortsätta vara splittrade av de fördomar som delar in människor i svarta och vita, kvinnor och män, unga och vuxna. Det hindrar oss från att se att vi som får lida av detta alla är arbetare – vi vill alla samma sak! Att förstöra det system som förstör våra liv och inte erkänner vårt lika värde!

/Plan

6 kommentarer»

  Francisco d’Anconia wrote @

”…för att framställa oss som att vi bara företräder ungdomar som vill roffa åt sig, eller helt enkelt som omogna”

Det behövs ingen taktik för att framställa er kommunister på det sättet, det klarar ni så bra själva genom era puckade argument.

  omsorgaren wrote @

Schysst att du anser att hela rikes ungdomar är kommunister! Najs!

  Francisco d’Anconia wrote @

Det sa jag inte, du företräder inte ”ungdomar” utan just parasiter, och de är inte så många som tur är.

  omsorgaren wrote @

”En parasit är en objuden gäst. Ordet kommer från grekiskans para, ”vid”, och sitos, ”mat” eller ”föda”. Studiet av parasiter kallas parasitologi. Hos forntidens greker användes uttrycket ursprungligen dels om religiösa tjänstemän som betalades genom att de uppbar helpension, dels om medföljare till högre ämbetsmän som medbjöds i officiella sammanhang. Ordet fick med tiden en lägre mening av snyltgäst.”

Snyltgästeri ungefär på samma sätt som den rika familj som äger företaget jag jobbar på får vinsten av det jag och mina kollekgor skapar menar du?
Nä, nu måste jag sova. Har du inget jobb du Franco? Vad ska det bli av dig…ack ack ack

  Francisco d’Anconia wrote @

Du är verkligen den sämsta debattör jag har stött på på mycket länge. Det finns inte ens ett försök till argumentation i dina meningslösheter.

  omsorgaren wrote @

Det beror på flera saker vännen.

1. Du läser inte mina inlägg och gör du det så vill du inte ens försöka förstå vad som där står. Det har du själv erkänt.

2. Att vi tillhör olika samhällsklasser och därför har jag inget som helst intresse av att ”övertala” dig om att jag har ”rätt”. Du förlorar på det jag tjänar på och vice versa, alltså så spelar det ingen roll om du, rent åsiktsmässigt, står på min sida.

3. Du ”debatterar” som en tolvårig tönt som bor hemma hos mamma men har en så hög IQ att han läst nationalekonomi sen han var 5 bast. Varför ska man svara seriöst när en sån knasboll blir arg på en?

4. Även om du läste mina inlägg OCH ville förstå vad som där stod skulle du inte fatta nånting. För du har aldrig haft ett vanligt kneg och om du har haft det så var det ett extra knäck som du tog för att farsan tyckte att du skulle lära dig att tjäna egna pengar innan han gav dig en schysst bostadsrätt i 18-årspresent.
Fast å andra sidan tror jag att du är myyyycket yngre än 18 vårar (se punkt 3).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: