DN intervjuar Sandra Salkén om hennes bok Deltagänget.
En liten ynka artikel slipper igenom mediabruset och ger en annan bild av ”vänsterextremisterna”. En artikel som inte presenterar oss som våldskåta idioter som inte ens vet vad vi gör. En artikel som inte med alla medel försöker separera oss från alla andra människor och förvandla oss till ett ordningsproblem.
Här kommer en liten berättelse från en av dem: jag föddes som en ”vanlig” människa – jag var inte förvirrad eller passerade någon magisk gräns när jag bestämde mig för att jag ville arbeta mot klassamhället utanför parlamentet. Borgerlig media och mainstreamkultur vill få det till att allt annat än passivitet och inordning från ungdomars sida är onormalt, att allt politiskt engagemang utom meningslösa partistrider är extremism och udda att ens få för sig att syssla med. I min politiska handling liksom i min vardag är jag också en vanlig människa, vad kan jag annars vara! Jag äter, jobbar, lyssnar på musik, handlar som alla andra människor. Borgerlig media och polisen på orden av yrkespolitikerna vill separera ”autonoma” från resten av arbetarrörelsen genom att rikta allt våld mot oss och ge oss skulden för våld. Och ibland har det lyckats så att vi isolerats, men vi vill vara en del av en bred rörelse för ett bättre liv för oss som är förtryckta i samhället, mot klassamhället. Att vara vänsterextrem är idag synonymt med att ha ett klassperspektiv och tillämpa det, så långt har det gått idag. Sluta tro på politikerna och fråga dem ni är rädda för innan ni dömer dem, vi är samma sort som ni och vill egentligen samma sak!
/Planekonomen
Omsorgaren 
Jag tror tyvärr de flesta redan vet att vi har rätt och att liberalerna ljuger. De är bara samtidigt också väldigt medvetna om att vi är så pinsamt få och inte kommer någon vart med vår kamp just nu och att det därför är bättre för dem personligen att lägga energin på annat. Efter ett tag tar de till sig de klassiska åsikterna, ”det är ok att protestera men inte att kasta sten” inte pga lagen utan pga att vi är så oberäkneliga och bråkiga om man nu har bestämt sig för att köra sitt race inom det här samhället. Samtidigt kan det gå väldigt fort! Paris 66 var ett vanligt västerländskt samhälle med en något tilltagande vänstervind, men 68 när punkten nåddes där folk fattade att vänstern kommer kanske lyckas, då blev det generalstrejk, miljoner människor på gatorna och presidenten flydde utomlands. När vi känner oss svaga ska vi också komma ihåg ungdomshuset i köpenamn. Tänk om polisen hade rivit Moderaternas lokaler i gamla stan. tror ni de skulle dragit tusentals demonstranter till torsdagsdemonstrationer i ett års tid, eller hundratals krigare ställda mot hela danmarks/(sveriges) redo att sitta i fängelse för sitt hus? MUF lyckades ju inte ens få sina lata medlemmar att stoppa de 25000 kronorna till Petter i toppkandidaterna. Alltså, vi fortsätter att använda våld, ge liberalerna och deras tidningar långfingret, och växa och bli starkare…